Robert Douglas
1611-1661
Sammandrag ur Archibald Douglas´, sedan länge
utgångna, bok
”Robert Douglas, en krigargestalt från vår storhetstid”,
Alb Bonnier 1957
Sammanställt av Gustaf O Douglas juni 2002
The Boy from Standingstone
On
Standingstone was probably only an outlying farm under Whittinghame and it
is uncertain whether Patrick Douglas leased it from his elder brother or only
worked it for him. But Patrick and Elizabeth seem to have been rather poor and
to have had difficulty in giving their many children - four sons and five
daughters - an education befitting their social standing. This explains why the
eldest son, William, entered the French army at an early age and why the second
son went to sea. At least three of the daughters seem to have married.
But the rich uncle at Whittinghame seems to have taken a fancy to his
youngest nephew, Robert, because he took him to Whittinghame and brought him up
together with the two sons of his relative William Douglas, Earl of Angus. He
also sent him to school, probably to the High School in
Robert's father, Patrick,
died in 1626 when Robert was 15 years old.
1627 (?)
Roberts äldste bror William, tar tjänst i överste Ramsay´s regemente och kommer till Göteborg med sina yngre bröder, Richard och Robert.
Syskonens mamma, Christina
skulle aldrig mer se sina söner.
Efter en marsch till Kalmar inspekterade kungens svåger Johan Casimir trupperna. Vid detta tillfälle fann han att Robert var alltför ung för att följa med truppen till krigsskådeplatsen i Tyskland och tog honom som sin personlige page med till Stegeborg i Östergötland.
1628
William och Richard dör (krigsskada resp. pest) och Robert sänds till Axel Oxenstierna för att ta hand om arvet. Han blir därvid föreställd för kung Gustaf II Adolf.
Robert utbildas och medföljer Johan Casimir på flera resor
i Sverige.
Han möter bl a Anna Catarina von Mörner från Tuna i
Östergötland, senare gift med Otto Schulman. Honom träffar Robert under dennes
tid som svensk militärguvernör i
Kursachsen.
Anna Catarinas två halvsystrar, Christina och Hedwig
Mörner, besökte också Stegeborg
Robert lär väl känna Johan Casimirs son, Karl Gustaf,
11 år yngre än han själv. Denna skulle senare blir Roberts krigskamrat och kung
av Sverige.
1630
Robert begär avsked som page hos Johan Casimir och
blir i stället page hos Gustaf II Adolf. Han följer med under kungens resor,
inspektioner och krigshändelser och gör därvid ett gott intryck på sin
omgivning.
Robert blir officer i generalmajor Lesslie´s skotska
regemente.
Samtidigt blir han kapten i markisen av Hamiltons
personliga kompani i en engelsk-skotsk armé med uppgift att på den svenska
arméns flank tränga djupt in i Tyskland. Där finns också Roberts bror
Archibald, då vice-amiral, och bröderna träffas vid belägringen av Kreuznach.
Archibald, som vill delta i striden, dödas.
Gustaf II Adolf utnämner Robert till kompanichef i
sitt livregemente.
I slaget vid Lützen, då kungen dör, träffas Robert av
kula i ansiktet men tillfrisknar snabbt.
Robert tar tjänst hos greven av Weimar, en av de tyska
prinsar, som var allierade med svenskarna. Han blir vid 22 års ålder utnämnd
till överstelöjtnant i ett dragonregemente.
Samma dag som svenska armén blev slagen vid
Nördlingen, erövrar Robert staden Bamberg. Efter nederlaget vid Nördlingen
försämras situationen för den svenska armén. Allierade tyska prinsar söker
fredsuppgörelser med kejsaren och de utländska inslagen i den svenska armén
börjar betraktas med misstro. Däremot inte skottarna.
Robert lyckas få tilltro för sin lojalitet mot
Sverige, uppmärksammas av både Banér och Oxenstierna och utnämns till överste
och chef för 8 ryttarkompanier.
1636
Robert, som aldrig brutit sina kontakter med
Skottland, kallas till staden Demming av dess skotske kommendant, överste
Robert Cunningham, för att träffa en avlägsen släkting, Sir Georg Douglas. När
denne anländer till staden med stor eskort börjar kyrkklockorna ringa, trots
att ingen person är i kyrkan, vilket tas som ett dåligt omen. Samma natt
avlider Sir Georg!
Robert eskorterar begravningsprocessionen till Hamburg
och står själv vakt vid kistan under begravningsceremonien.
På hösten får Robert information från Skottland,
vilken får honom att begära permission för att resa dit. Han får samtidigt från
kungliga rådet i Stockholm ett rekommendationsbrev till Charles I.
19 november skriver Robert till Oxenstierna från
Fulham i England. Anledningen till att han lämnar Skottland synes vara dels att
man i Skottland rekryterar krigserfarna officerare för att bereda sig inför
inbördeskriget, i vilket Robert inte vill medverka, dels att han inte längre
har någon egendom kvar. Andra släktingar, Isobel och Arthur Douglas, bebor nu
Whittinghame.
Robert överger dock aldrig sina krav på egendomen, han
kallar sig ”Arvsbaron till Whittinghame” och han utser två vänner att företräda
sig i förhandlngarna.
Robert stannar nära ett år i Skottland och England men
lämnar det med avsmak, återvändande till krigsskådeplatsen i Tyskland, där
möjligheterna finns för avancemang för honom inom hans eget kavalleriregemente.
1643
Robert utnämns till generalmajor vid en ålder av 32 år.
Den svenska armén har flera garnisoner i Tyskland,
varav en betydelsefull är Leipzig. Guvernör där är Axel Lillie med hustru
Christina Mörner och där finns också hennes halvsyster Hedvig Mörner. I Leipzig
bor också Otto Schulman, militär-guvernör över Kursachsen, gift med Catharina
Mörner.
Robert kommer till Leipzig för att överlämna
krigsfångar och träffar sannolikt alla sina vänner från Stegeborg, däribland
Hedvig Mörner.
1644
Under befäl av fältmarskalken Lennart Torstensson
utför Robert några av sina främsta bedrifter: under slaget vid Jankow. I Böhmen leder han den svenska armén vänstra
flank i en djärv attack, som medför seger för svenskarna, och när Torstensson
belägrar Wien, leder Robert den svenska armén djupt ner mot den sydöstra delen
av Ungern.
Robert och Hedvig gifter sig i Leipzig
1645
Deras första barn, Wilhelm, föds.
1646
Robert deltar i fredsförhandlingarna i Westfalen.
1647
Robert kallas hem till Sverige för att informera
Drottningen. Han besöker både Kalmar och Stegeborg men lämnar Hedvig och
Wilhelm i Leipzig.
Drottningen ger Robert värdefulla gåvor och utnämner
honom till generallöjtnant med en årslön om 1.500 RD.
Efter återkomsten till Tyskland deltar Robert i flera
strider och sårades av ett gevärsskott. Han kommer senare att lida av detta
sår.
Robert bor i Ulm, där han och Hedvig är mycket
gästfria i synnerhet mot sina svenska vänner. Robert deltar i
fredsförhandlingarna.
1648
Robert begär och får av den skotska regeringen bevis
på sin härkomst.
1650
Robert, nu svårt sjuk, lämnar Ulm med sin familj och
flyttar till Sverige.
I Sverige deltar han i diskussioner i Kgl
Militiärkollegiet och i Riddarhuset.
Hans hälsa blir gradvis sämre.
Han medverkar i förhandlingar med England på uppmaning
av drottningen. Från engelsk sida medverkar Cromwells ambassadör, general
Bulstrode Wittlocke.
Robert blir utnämnd till baron till Skälby och
fastställer sin vapenskölds utseende och sitt valspråk ”Jamais Arrière”.
Han blir också utnämnd till general i kavalleriet,
krigsminister och medlem av kungliga rådet. Han får i detta sammanhang en
bekräftelse på en tidigare förläning: klostret Zewen, nära Bremen, vilken
skulle innebära en stark förbättring av hans och hans efterkommandes ekonomi.
Robert bestämmer sig för att koncentrera sina egendomar i Sverige till Östergötland med Högsäter, Hedvigs ärvda egendom, som centrum. Från Högsäter kunde man vid klart väder se över Roxen till hennes barndomshem, Tuna.
Han startar byggandet av Stjärnorp, på Roxens strand 5 km från Högsäter, av palatset på Blasieholmen i Stockholm och restaurerar Sanne-gården, nära Göteborg.
1652
Drottningen ger Robert
adelsbrev
1654
Drottningen abdikerar
Robert utnämns till greve av Skenninge
Karl X Gustaf drar in alla förläningar till staten.
Robert förlorar sin inkomst från Skänninge.
1655
Kriget mot Polen börjar. Robert deltar som medlem av
högkvarteret och medverkar i flera sammanstötningar med polackerna. Hans lilla
elitförband når ända till Przemysl men där kallas han tillbaka av kungen.
1656
I 3-dagars-slaget vid Warschawa
mellan brandenburgska och polska förband å ena sidan och den underlägsna
svenska armén å den andra tjänstgjorde Robert direkt under Karl X Gustaf
Roberts familj – numera 5 barn - följer med till Polen och bor i staden Thorn.
Dit förs den nu svårt sjuke Robert. Han ligger till sängs i flera månader.
Fortfarande sjuk och
sängliggandes mottar Robert utnämningen till fältmarskalk.
Danmark anfaller Sverige från Skåne, Halland och från
Norge. Robert blir hemsänd för att organisera försvaret, som legat för fäfot under
lång tid, och kommer till Stockholm i juni, där han stannar i fem dagar och
återser sin familj. Som fältmarskalk har han nu en omfattande stab av
tjänstefolk.
Under ritten från Stockholm passerar han Högsäter, där
han stannar under 4 dagar för att för första gången efter 20 år möter sin
syster från Skottland.
På order av greve Per Brahe sänds Robert till norska gränsen för att hindra danskarna att anfalla över Göta älv. Han gör som han brukat: han anfaller trots underlägsna styrkor. Vid ett annat tillfälle rekognoscerar han själv nära inpå fienden på ett sätt som skulle ha givit en ung kavalleriofficer
ett gott rykte.
Den främsta krigsskådeplatsen är området vid
dansk-svenska gränsen. Göteborg är nu säkrat och Robert bosätter sig på
Sannegården, där han välkomnar många framstående gäster bl a drottningen,
kungen och medlemmar av Höga Rådet.
Robert sänds till Baltikum som militärbefälhavare i Livonia för att där genomföra kungens planer på att anfalla Danmark söderifrån.
1658
Robert lämnar Skåne efter att tagit
avsked av kungen och andra vänner och reser till Högsäter. Hans två äldsta
söner stannar kvar tillsammans med hans syster under det att resten av
familjen, tjänare och stab seglar till Riga ombord på skeppet ”Falken”.
I Riga residerar greve Magnus Gabriel de la Gardie, kanske Sveriges rikaste man och släkt med kungen – mycket erfaren i mycket men inte i militära operationer.
Robert, som erhållit precisa order från kungen, sätter
full fart precis som vanligt och bryter ut från Riga med en liten styrka. Snart
återvänder han efter att erövrat de av kungen beordrade platserna. Men han
finner snart att hans möjligheter har beskurits bl a på grund av svårigheter
med kommunikationerna med kungen, som nu är på Själland.
Nya kungliga order instruerar Robert att neutralisera
hertigen av Kurland, en neutral kunglig person, att ockupera hans land och
försvara detsamma mot alla grannar. Trots att Robert inte tycker om denna
order, gör han som kungen vill och lyckas efter en hel del list erövra slottet
i Mitau och tillfångata hertigen och hela hans familj. I Europa väckte
erövringen av Mitau stor uppståndelse och kungen gav sin fältmarskalk beröm.
1660
Karl X Gustaf dör i
Göteborg, men nyheten når Robert först efter 3 månader. Kungens död innebär en
stor förlust för honom.
Robert återvänder till Stockholm, dit han sänt sin
familj – nu har han och Hedvig 6 barn.
I Stockholm finner han ett förändrat klimat. Han som
utanför landet varit en stor fältherre, direkt under kungen, blir i Stockholm
reducerad till en enkel domare i krigsministeriet. Han hemkomst innebär ingen
triumf.
Robert vill dock inte ge sig. Han tar strid med
kungliga rådet, både i skrift och i diskussioner, och lyckas befria sig från
anklagelserna att han misskött sig i Baltikum. Rådet avslutar debatten genom
att inför drottningen ge Robert full upprättelse.
Han får åter en plats i Krigsministeriet.
Nu kan Robert för första gången ägna sig fullt ut åt
sina egendomar, som är spridda dels i Tyskland (Zewen), Sannegården (Göteborg),
Högsäter och Stjärnorp (Östergötland) samt palatset på Blasieholmen
(Stockholm).
1661
Robert dör den 28 maj och begravs i Riddarholmskyrkan
efter en makalös begravningsprocession. Hedvig tar plats i kyrkan tillsammans
med sina 6 barn – det 7:de bär hon under hjärtat.
Efter Roberts död
Endast en av Roberts söner, Gustaf, gifter sig. Från
honom härstammar den del av Douglas´ska släkten, som nu finns i Tyskland och
Sverige. Endast en son i varje generation har gift sig och fått en son. Åtta
generationer har levat i Sverige sedan Roberts död.
Stjärnorp blev aldrig färdigt under Roberts tid. Hans maka, Hedvig, fullföljde hans planer och levde och dog där 1705 (?). Efter en förstörande brand 1789 stannade egendomen i släktens ägo till 1808. Den återköptes 1896 av Ludwig Douglas, farfar till Gustaf O Douglas.
Några exempel på övrig litteratur
“Your Clan Heritage, Clan
Cascade Publishing Company,
“Castles of
“Scottish Clan and Family Names – their Arms,
Origins ad Tartans”.
Roddy Martin. Mainstrew Publishing.
”Skottland”, Alf Åberg, N&K, 1956
“Scots in Sweden”,
Nordiska
Museet/Svenska Insitutet, Stockholm. 1962
“Skotsk Krönika”.
Knut Hager,
AWE/Gebers, Stockholm. 1982
”Ofredsår”
Peter Englund, Atlantis, 1993
”Den oövervinnerlige”
Peter Englund, Atlantis, 2000
Ӏtten Douglas i
Sverige”. O W Douglas, eget förlag, 1980 (?)