Robert Douglas

1611-1661

 

 

 

 

 

Sammandrag ur Archibald Douglas´, sedan länge utgångna, bok

”Robert Douglas, en krigargestalt från vår storhetstid”, Alb Bonnier 1957

 

 

Sammanställt av Gustaf O Douglas juni 2002


The Boy from Standingstone

 

On March 17th 1611 a boy was born on the estate of Standingstone in East Lothian. His parents were Patrick Douglas of Dalkeith and Christina Leslie, daughter of Andreas Davidson Leslie, Baron of Zinerdivat, and his wife Anna Bruce. Patrick Douglas's elder brother was Sir William Douglas of Whittinghame, Lord of the Session during Mary Stuart's reign. His wife had been Elizabeth Maitland, daughter of Sir Richard Maitland of Lethington.

 

Standingstone was probably only an outlying farm under Whittinghame and it is uncertain whether Patrick Douglas leased it from his elder brother or only worked it for him. But Patrick and Elizabeth seem to have been rather poor and to have had difficulty in giving their many children - four sons and five daughters - an education befitting their social standing. This explains why the eldest son, William, entered the French army at an early age and why the second son went to sea. At least three of the daughters seem to have married.

 

But the rich uncle at Whittinghame seems to have taken a fancy to his youngest nephew, Robert, because he took him to Whittinghame and brought him up together with the two sons of his relative William Douglas, Earl of Angus. He also sent him to school, probably to the High School in Edinburgh.

 

Robert's father, Patrick, died in 1626 when Robert was 15 years old.

 

 

1627 (?)

Roberts äldste bror William, tar tjänst i överste Ramsay´s regemente och kommer till Göteborg med sina yngre bröder, Richard och Robert.

Syskonens mamma, Christina skulle aldrig mer se sina söner.

Efter en marsch till Kalmar inspekterade kungens svåger Johan Casimir trupperna. Vid detta tillfälle fann han att Robert var alltför ung för att följa med truppen till krigsskådeplatsen i Tyskland och tog honom som sin personlige page med till Stegeborg i Östergötland.

 

1628

William och Richard dör (krigsskada resp. pest) och Robert sänds till Axel Oxenstierna för att ta hand om arvet. Han blir därvid föreställd för kung Gustaf II Adolf.

Robert utbildas och medföljer Johan Casimir på flera resor i  Sverige.

Han möter bl a Anna Catarina von Mörner från Tuna i Östergötland, senare gift med Otto Schulman. Honom träffar Robert under dennes tid som svensk militärguvernör  i Kursachsen.

Anna Catarinas två halvsystrar, Christina och Hedwig Mörner, besökte också Stegeborg

Robert lär väl känna Johan Casimirs son, Karl Gustaf, 11 år yngre än han själv. Denna skulle senare blir Roberts krigskamrat och kung av Sverige.

 

1630

Robert begär avsked som page hos Johan Casimir och blir i stället page hos Gustaf II Adolf. Han följer med under kungens resor, inspektioner och krigshändelser och gör därvid ett gott intryck på sin omgivning.

Robert blir officer i generalmajor Lesslie´s skotska regemente.

Samtidigt blir han kapten i markisen av Hamiltons personliga kompani i en engelsk-skotsk armé med uppgift att på den svenska arméns flank tränga djupt in i Tyskland. Där finns också Roberts bror Archibald, då vice-amiral, och bröderna träffas vid belägringen av Kreuznach. Archibald, som vill delta i striden, dödas.

Gustaf II Adolf utnämner Robert till kompanichef i sitt livregemente.

I slaget vid Lützen, då kungen dör, träffas Robert av kula i ansiktet men tillfrisknar snabbt.

Robert tar tjänst hos greven av Weimar, en av de tyska prinsar, som var allierade med svenskarna. Han blir vid 22 års ålder utnämnd till överstelöjtnant i ett dragonregemente.

Samma dag som svenska armén blev slagen vid Nördlingen, erövrar Robert staden Bamberg. Efter nederlaget vid Nördlingen försämras situationen för den svenska armén. Allierade tyska prinsar söker fredsuppgörelser med kejsaren och de utländska inslagen i den svenska armén börjar betraktas med misstro. Däremot inte skottarna.

Robert lyckas få tilltro för sin lojalitet mot Sverige, uppmärksammas av både Banér och Oxenstierna och utnämns till överste och chef för 8 ryttarkompanier.

 

1636

Robert, som aldrig brutit sina kontakter med Skottland, kallas till staden Demming av dess skotske kommendant, överste Robert Cunningham, för att träffa en avlägsen släkting, Sir Georg Douglas. När denne anländer till staden med stor eskort börjar kyrkklockorna ringa, trots att ingen person är i kyrkan, vilket tas som ett dåligt omen. Samma natt avlider Sir Georg!

Robert eskorterar begravningsprocessionen till Hamburg och står själv vakt vid kistan under begravningsceremonien.

På hösten får Robert information från Skottland, vilken får honom att begära permission för att resa dit. Han får samtidigt från kungliga rådet i Stockholm ett rekommendationsbrev till Charles I.

19 november skriver Robert till Oxenstierna från Fulham i England. Anledningen till att han lämnar Skottland synes vara dels att man i Skottland rekryterar krigserfarna officerare för att bereda sig inför inbördeskriget, i vilket Robert inte vill medverka, dels att han inte längre har någon egendom kvar. Andra släktingar, Isobel och Arthur Douglas, bebor nu Whittinghame.

Robert överger dock aldrig sina krav på egendomen, han kallar sig ”Arvsbaron till Whittinghame” och han utser två vänner att företräda sig i förhandlngarna.

Robert stannar nära ett år i Skottland och England men lämnar det med avsmak, återvändande till krigsskådeplatsen i Tyskland, där möjligheterna finns för avancemang för honom inom hans eget kavalleriregemente.

 

1643

Robert utnämns till generalmajor vid en ålder av 32 år.

Den svenska armén har flera garnisoner i Tyskland, varav en betydelsefull är Leipzig. Guvernör där är Axel Lillie med hustru Christina Mörner och där finns också hennes halvsyster Hedvig Mörner. I Leipzig bor också Otto Schulman, militär-guvernör över Kursachsen, gift med Catharina Mörner.

Robert kommer till Leipzig för att överlämna krigsfångar och träffar sannolikt alla sina vänner från Stegeborg, däribland Hedvig Mörner.

 

1644

Under befäl av fältmarskalken Lennart Torstensson utför Robert några av sina främsta bedrifter: under slaget vid Jankow.  I Böhmen leder han den svenska armén vänstra flank i en djärv attack, som medför seger för svenskarna, och när Torstensson belägrar Wien, leder Robert den svenska armén djupt ner mot den sydöstra delen av Ungern.

Robert och Hedvig gifter sig i Leipzig

 

1645

Deras första barn, Wilhelm, föds.

 

1646

Robert deltar i fredsförhandlingarna i Westfalen.

 

1647

Robert kallas hem till Sverige för att informera Drottningen. Han besöker både Kalmar och Stegeborg men lämnar Hedvig och Wilhelm i Leipzig.

Drottningen ger Robert värdefulla gåvor och utnämner honom till generallöjtnant med en årslön om 1.500 RD.

Efter återkomsten till Tyskland deltar Robert i flera strider och sårades av ett gevärsskott. Han kommer senare att lida av detta sår.

Robert bor i Ulm, där han och Hedvig är mycket gästfria i synnerhet mot sina svenska vänner. Robert deltar i fredsförhandlingarna.

 

 

1648

Robert begär och får av den skotska regeringen bevis på sin härkomst.

 

 

1650

Robert, nu svårt sjuk, lämnar Ulm med sin familj och flyttar till Sverige.

I Sverige deltar han i diskussioner i Kgl Militiärkollegiet och i Riddarhuset.

Hans hälsa blir gradvis sämre.

Han medverkar i förhandlingar med England på uppmaning av drottningen. Från engelsk sida medverkar Cromwells ambassadör, general Bulstrode Wittlocke.

Robert blir utnämnd till baron till Skälby och fastställer sin vapenskölds utseende och sitt valspråk ”Jamais Arrière”.

Han blir också utnämnd till general i kavalleriet, krigsminister och medlem av kungliga rådet. Han får i detta sammanhang en bekräftelse på en tidigare förläning: klostret Zewen, nära Bremen, vilken skulle innebära en stark förbättring av hans och hans efterkommandes ekonomi.

Robert bestämmer sig för att koncentrera sina egendomar i Sverige till Östergötland med Högsäter, Hedvigs ärvda egendom, som centrum. Från Högsäter kunde man vid klart väder se över Roxen till hennes barndomshem, Tuna.

Han startar byggandet av Stjärnorp, på Roxens strand 5 km från Högsäter, av palatset på Blasieholmen i Stockholm och restaurerar Sanne-gården, nära Göteborg.

 

1652

Drottningen ger Robert adelsbrev

 

1654

Drottningen abdikerar

Robert utnämns till greve av Skenninge

Karl X Gustaf drar in alla förläningar till staten. Robert förlorar sin inkomst från Skänninge.

 

1655

Kriget mot Polen börjar. Robert deltar som medlem av högkvarteret och medverkar i flera sammanstötningar med polackerna. Hans lilla elitförband når ända till Przemysl men där kallas han tillbaka av kungen.

 

1656

I 3-dagars-slaget vid Warschawa mellan brandenburgska och polska förband å ena sidan och den underlägsna svenska armén å den andra tjänstgjorde Robert direkt under Karl X Gustaf Roberts familj – numera 5 barn - följer med till Polen och bor i staden Thorn. Dit förs den nu svårt sjuke Robert. Han ligger till sängs i flera månader.

Fortfarande sjuk och sängliggandes mottar Robert utnämningen till fältmarskalk.

Danmark anfaller Sverige från Skåne, Halland och från Norge. Robert blir hemsänd för att organisera försvaret, som legat för fäfot under lång tid, och kommer till Stockholm i juni, där han stannar i fem dagar och återser sin familj. Som fältmarskalk har han nu en omfattande stab av tjänstefolk.

Under ritten från Stockholm passerar han Högsäter, där han stannar under 4 dagar för att för första gången efter 20 år möter sin syster från Skottland.

På order av greve Per Brahe sänds Robert till norska gränsen för att hindra danskarna att anfalla över Göta älv. Han gör som han brukat: han anfaller trots underlägsna styrkor. Vid ett annat tillfälle rekognoscerar han själv nära inpå fienden på ett sätt som skulle ha givit en ung kavalleriofficer

ett gott rykte.

Den främsta krigsskådeplatsen är området vid dansk-svenska gränsen. Göteborg är nu säkrat och Robert bosätter sig på Sannegården, där han välkomnar många framstående gäster bl a drottningen, kungen och medlemmar av Höga Rådet.

Robert sänds till Baltikum som militärbefälhavare i Livonia för att där genomföra kungens planer på att anfalla Danmark söderifrån.

 

1658

Robert lämnar Skåne efter att tagit avsked av kungen och andra vänner och reser till Högsäter. Hans två äldsta söner stannar kvar tillsammans med hans syster under det att resten av familjen, tjänare och stab seglar till Riga ombord på skeppet ”Falken”.

I Riga residerar greve Magnus Gabriel de la Gardie, kanske Sveriges rikaste man och släkt med kungen – mycket erfaren i mycket men inte i militära operationer.

Robert, som erhållit precisa order från kungen, sätter full fart precis som vanligt och bryter ut från Riga med en liten styrka. Snart återvänder han efter att erövrat de av kungen beordrade platserna. Men han finner snart att hans möjligheter har beskurits bl a på grund av svårigheter med kommunikationerna med kungen, som nu är på Själland.

Nya kungliga order instruerar Robert att neutralisera hertigen av Kurland, en neutral kunglig person, att ockupera hans land och försvara detsamma mot alla grannar. Trots att Robert inte tycker om denna order, gör han som kungen vill och lyckas efter en hel del list erövra slottet i Mitau och tillfångata hertigen och hela hans familj. I Europa väckte erövringen av Mitau stor uppståndelse och kungen gav sin fältmarskalk beröm.

 

1660

Karl X Gustaf dör i Göteborg, men nyheten når Robert först efter 3 månader. Kungens död innebär en stor förlust för honom.

Robert återvänder till Stockholm, dit han sänt sin familj – nu har han och Hedvig 6 barn.

I Stockholm finner han ett förändrat klimat. Han som utanför landet varit en stor fältherre, direkt under kungen, blir i Stockholm reducerad till en enkel domare i krigsministeriet. Han hemkomst innebär ingen triumf.

Robert vill dock inte ge sig. Han tar strid med kungliga rådet, både i skrift och i diskussioner, och lyckas befria sig från anklagelserna att han misskött sig i Baltikum. Rådet avslutar debatten genom att inför drottningen ge Robert full upprättelse.

Han får åter en plats i Krigsministeriet.

Nu kan Robert för första gången ägna sig fullt ut åt sina egendomar, som är spridda dels i Tyskland (Zewen), Sannegården (Göteborg), Högsäter och Stjärnorp (Östergötland) samt palatset på Blasieholmen (Stockholm).

 

1661

Robert dör den 28 maj och begravs i Riddarholmskyrkan efter en makalös begravningsprocession. Hedvig tar plats i kyrkan tillsammans med sina 6 barn – det 7:de bär hon under hjärtat.

 

Efter Roberts död

Endast en av Roberts söner, Gustaf, gifter sig. Från honom härstammar den del av Douglas´ska släkten, som nu finns i Tyskland och Sverige. Endast en son i varje generation har gift sig och fått en son. Åtta generationer har levat i Sverige sedan Roberts död.

Stjärnorp blev aldrig färdigt under Roberts tid. Hans maka, Hedvig, fullföljde hans planer och levde och dog där 1705 (?). Efter en förstörande brand 1789 stannade egendomen i släktens ägo till 1808. Den återköptes 1896 av Ludwig Douglas, farfar till Gustaf O Douglas.


Några exempel på övrig litteratur

 

“Your Clan Heritage, Clan Douglas”.

Cascade Publishing Company, Jedburgh, Scotland.

 

“Castles of Scotland”. Collings Gem.

 

“Scottish Clan and Family Names – their Arms, Origins ad Tartans”.

Roddy Martin. Mainstrew Publishing.

 

”Skottland”, Alf Åberg, N&K, 1956

 

“Scots in Sweden”,

Nordiska Museet/Svenska Insitutet, Stockholm. 1962

 

“Skotsk Krönika”.

Knut Hager, AWE/Gebers, Stockholm. 1982

 

”Ofredsår”

Peter Englund, Atlantis, 1993

 

”Den oövervinnerlige”

Peter Englund, Atlantis, 2000

 

”Ätten Douglas i Sverige”. O W Douglas, eget förlag, 1980 (?)