Sjöbergs tal

TILL VÄNNEN GEO, 80+, RIDDARHUSET 28.2 2010

 

På Nova Semblas fjäll, i Ceylons brända dalar,

var helst en usling fanns, så var han Lidners bror.

Vid Vatikanens gräns, Forum Romanums utkant,

för åttio år sen föddes, vad jag tror,

vår bror, som franska likt en buse talar,

I Riddarhusets så gentila salar.

På 50-talet Uppsala fick njuta

av Geos skratt – ett Skämtets Absoluta !

En kårens marskalk – bättre upp: dess över-

lär sorglöst ha spenderat mången klöver

på Fröken Sverige, som fann Geo – varm! -

helt sonika skönt slumra vid sin barm

på Vårbalen i Slottsgemaken – illa! –

(han skämdes sen vid klockstapeln, Gunilla- …)

Vi återsågs på nytt år sextioåtta,

men inte på studenkårsbarrikader.

Om du var radikal, var det med måtta,

men trivdes på reklamfolkets estrader.

På Lidingö, där var du jämt i gasen,

och snygga logotyper sågs du laga.

Nån pennalist du var ej – nej för fasen –

men förespråkade helt skamlöst AGA…

Din tordönsstämma och din snabba svada

i många år gjort bolagschefer glada

och fyllt, på många håll, en expo-lada

med lov och pris för Ericssons mojänger,

som rappa marknadsförare sen kränger

i Beijing, New York, Frankfurt och Milano –

DEN mannen aldrig tagit det piano.

Lars Magnus Ericsson (yes, patriarken)

fick inte dåndimp, han låg död i marken,

men i sin himmel han i mjugg sågs le,

när bolagsloggan, gamla LME,

försvann, och trenne korvar in sågs smugglas

på skyltarna – en typisk grej av Douglas.

Numera hit och dit och kors och tvärs ä’

din skaparbana, och du helst diverse-

arbetare kan kallas: tvättar kölar;

i arg protest mot vettvillingar bölar:

OM sträckor på Göta Kanal kan hotas;

OM ett garage i Humlegården kan rotas;

OM kryssningsbåtar Rödkobbar kan skända;

OM Raoul-minnesstenar kan bli kända;

OM Östermalmstorgs skönhet är i fara:

DÅ rycker Geo ut med krigarns ilska,

och inte ens hans Evas sköna pilska

och sammetslena röst kan stoppa Greven,

förrän motståndaren fått en släng av sleven

och givit upp sitt dolska hot mot landet.

Du startat sällan kriget, men du vann det.

Då hörs, sirenskt, en ton till Kommunikanten:

Så, så, min vän, well done! Kom nu till Tanten!

I dag, i vänners lag, här trivs du medans

vi medelålders stuffar runt på tédans.

Håll ångan uppe, Geo, njut av dagen,

se alla vackra kvinnliga behagen

och alla glada manliga kamrater!

Vi gillar dig, vi älskar dig, med alla dina later,

alla dina företräden – du rent delikat är!

Vi hyllar dig, bönfaller dig: stå på tills du blir hundra!

Vart femte år vi samlas vill för att dig få beundra!

Vilod, Broder, Son och Vän!

Tut-tut och Tutan-tutan, alias Elsa och Göran.

 

 

- Copyright © Gustaf Otto Douglas 2016 -