Detta gör G O Douglas (1900-tal - nutid) numera

Vad gör G O Douglas numera…

Efter min pensionering från Ericsson 1992 har jag sysslat med många olika saker.

 

En tid arbetade jag för Ja till Europa och for runt i landet med JA-företrädare. Sista uppgiften var att förbereda Carl Bildts besök i Karesuando. Den kvällen där blev glad, våt och sen och jag fick så småningom Statsministerns tillåtelse att med ålderns rätt lämna baren.

Jag skaffade fler intressenter till den då växande organisationen Positiva Sverige. Anna Belfrage var där en dynamisk och drivande chef

Som östgöte kunde jag inte motstå en begäran om att bli styrelsemedlem i Föreningen Göta Kanals Vänner. Denna styrelse har jag sedermera lämnat, eftersom dess uppgift inte längre var tillräckligt intressant för att fler östgötar skulle vilja bil medlemmar. Jag lyckades dock få Göta Kanal att bli utnämnd till Århundradets byggnadsverk i kamp med Visby ringmur, Lunds domkyrka och andra platser/byggnader.

 

Eva och jag sålde våt hus i Skärholmen och flyttade in till en BRF på Östermalm, där jag blev ordförande i styrelsen.

Och på Vindö var jag och Eva med om att grunda Stiftelsen Vasakungarnas Djurhamn, i vars styrelse jag under flera år var ledamot med ansvar för insamlingsverksamheten.

När stiftelsens ekonomi började bli lite skakig, lämnade jag “skeppet”.

På Vindö valdes jag för några år till ordförande i den lokala vägföreningen.

 

Vindögängets många medlemmar är värt ett eget kapitel. Tillsammans har vi rest till många platser och länder och har fortfarande roligt på Midsommar-, Högsommar-, Kräft- och Nyårs- aftonsfester.

 

Bridge har intresserat mig alltifrån skoltiden på Lundsberg. Tillsammans med Telianerna Seth Myrby, Kalle Ericsson, Sven-Ingvar Larsson och Björn Ericsson har jag spelat många dagar och även rest med våra hustrur utomlands. Jag glömmer inte hur vi spelade uppe på Kinesiska Muren.

Den gamla T Forden

En särskild berättelse finns här på min hemsida om Quintus en T-Ford från 1923.

 

 

Golf blev en härlig upplevelse. Jag slog mina första slag i slutet av 40-talet och började spela mera kontinuerligt på 50-talet. Därefter ett långt uppehåll till dess Ericssons Lillen Anderson 1987 lockade mig att spela i Phoenix, Arizona, där vi var på uppdrag. Väl hemma blev jag medlem i en golfklubb och började spela på allvar. Ingvar Rhedig och jag startade Ericsson Senior Golfers, som arrangerade och fortfarande arrangerar golftävlingar både i Sverige och Spanien och Arne Johnson och jag startade klubben LAGOM - Lars Johansson, G O Douglas, Arne Johnsson och Olof Morander. Johan Fischerström blev så småningom klubbens caddie. Jag spelade ner mig till hcp 18 men när jag efter 9 hål i en tävling 1996 på Djursholms GK 2011 endast hade 1 poäng, då ställda jag klubborna för gott.

 

Min gamle vän från Uppsala och AGA, Göran Sjöberg lyckades med konststycket att få mig invald i det glada och studentikosa sällskapet SHT. I dess sammankomster har jag haft många roliga stunder. Även Eva har glatt sig åt Sjömanövrar och Damfester.

 

Jag började skriva insändare i olika massmedia. Bland andra insändarskribenter fann jag Björn Pettersson, vars skarpa penna och stora kreativitet, jag haft mycket glädje av.

 

I mitten av 90-talet startade jag tillsammans med min bror Jacob ett bolag, som marknadsförde den finska båttvätten Stark för fritidsbåtar. Eva accepterade att för en tid vara ord-förande i styrelsen.

Den första maskinen köptes av Bo Sandelius för placering i Hägernäs. Där invigdes den av dåvarande miljöministern Anna Lindh, som fick tvätta Jacobs båt.

Efter flera års mothugg från en gammaltänkande båtbransch, som inte såg hur lite påverkad man var av den pågående miljödebatten, ringde en dag hamnchefen i Nynäshamn, Björn Altnäs, och beställde en maskin, som installerades i gästhamnen i juni 2000.

Gissa om jag var glad den dagen och hur ljus framtiden tedde sig - nu skulle maskiner installeras utefter hela kusten. Det blev inte så även om jag här och var kunde jag uppfatta ett köpintresse. Maskiner installerades i Trosa, i Vaxholm och vi drev en tvättverksamhet i Vasahamnen i Stockholm.

I juni 2012, avvecklade jag mitt ekonomiska intresse i båttvättföretaget, som nu installerat 10 maskiner, men är fortfarande aktiv med att skriva insändare mm för att söka påverka båtägarna att bli mer miljömedvetna och för att få myndigheter att förstå att motiverade människor beter sig på bättre sätt än kommenderade.

 

Några andra uppdrag

Jag ansvarade för Lundsbergs Skolas 100-årsjubileum 1996 med över 1800 personer under två dagars fest på skolan uppe i Värmlandsskogarna.

 

Konferensen ISSLS 2000, jag var medlem av styrgruppen och ansvarig för kontakter med sponsorerna. Denna konferens lämnade ett stort finansiellt överskott, som ombildades till en stiftelse hos KTH.

 

Medlem av Humlegårdens Vänner, som förhindrade byggandet av garage för 4 000 fordon under parken.

 

Ordförande i Skärgårdsmiljöföreningen, som stoppade planerna på att spränga en ny farled för de stora kryssningsfartygen genom skärgården. Nu 2013 förefaller det som om man dammar av planerna. Att man aldrig ger upp dåliga planer.

 

Datorer lärde jag känna under min Ericssontid. Men att de skulle bli så betydelsefulla för min affärs- och skrivarverksamhet kunde jag aldrig ana. Efterhand har jag lärt mig på egen hand att klara alltmer komplicerade program men nog är det bra att ha vänner som Seth Myrby och Björn Ericsson som rådgivare. Kanske har det dock blivit lite för mycket “datorkramande” som Eva brukar säga.

 

Med hjälp av datorn skrev jag en bok (endast för familjen) om vårt barndomshem 1933-1944 på Gerstorp i Östergötland. Med andra program producerade jag till jularna flera fotoböcker.

Ett program, jag haft stor glädje av, är Min släkt. Där finns nu mina anfäder sedan flera hundra år.

 

Allt detta kunde jag dock inte ha kunnat genomföra, om jag inte haft Eva vid min sida. Tillsammans njöt vi av att våra barn - Cecilia och Carl resp. Annica och Tina - växte upp, gifte sig och fick egna barn. Numera är familjesammankomsterna på Sturegatan eller träffarna ute på brygga och badstrand i Abborrkroken livliga tillställningar.

 

Jag som alltid varit frisk, drabbades av stroke 2015 ute Vindö och kördes med i ambulans till S:t Görans sjukhus i Stockholm. Jag blev sned i ansiktet och tappade balansen. Men jag slapp alla andra fysiska problem. Bilen får jag inte längre köra. Tur att jag har Eva,

 

Min senaste uppgift är att delta i insamlingen för plantering av två ekar och en flaggstång

framför Herrgården, mitt gamla hem på Lundsberg.

2016-05-03

 

 

 

 

 

- Copyright © Gustaf Otto Douglas 2016 -